Hör och häpna gott folk, jag släpade mig själv ut på en lång och rask promenad ut bland åkrar och hagar. Inte räckte det heller med en rask promenad bara, nehej, jag joggade också, hela vägen ut till byn Lospånga. Inte illa pinkat måste jag säga. Sedan stannade jag under järnvägsbron på vägen hem och strechade och sedan gick jag raskt hem igen. Hurtigt av mig! Nu har jag druckit en kopp grönt the och ätit ett äpple och är redo för sängen, imorgon ska jag kasta mig ut igen och den här gången får det bli en runda i skogen. Go, go, go Johannah!

/ johannah eriksson.

You touch these tired eyes of mine
And map my face out line by line
And somehow growing old feels fine
I listen close for I'm not smart
You wrap your thoughts in works of art
And they're hanging on the walls of my heart

I may not have the softest touch
I may not say the words as such
And though I may not look like much
I'm yours
And though my edges may be rough
And never feel I'm quite enough
It may not seem like very much
But I'm yours

You healed these scars over time
Embraced my soul
You loved my mind
You're the only angel in my life
The day news came my best friend died
My knees went weak and you saw me cry
Say I'm still the soldier in your eyes

I may not have the softest touch
I may not say the words as such
And though I may not look like much
I'm yours
And though my edges may be rough
And never feel I'm quite enough
It may not seem like very much
But I'm yours

I may not have the softest touch
I may not say the words as such
I know I don't fit in that much
But I'm yours

/ johannah eriksson.