Idag är jag glad! Otroligt glad faktiskt! Jag har haft ett par jeans som legat i min garderob det senaste halvåret eftersom jag inte har kunnat ha dem, dem har helt enkelt varit för små. Idag kom jag rent slumpartat på att jag har dem ligger längst in i min garderob och tänkte att jag skulle prova dem igen och se om det gick bättre den här gången. Jag svär på Gud när jag säger att jag gled i dem som ingenting! Hallelujah! Det kan ju bara betyda att jag har minskat i cm, (kg har jag ingen aning om eftersom jag är inte är vän med vågen.. än..) Åh vad glad jag blev! Så glad att jag firade det med en nutrilett shake till lunch, wiho!

Jeansen på bilden är dem jeansen jag pratar om. För ett halvår sen så höll jag på att få blodstopp i benen för de var så trånga, sen dess har jag inte användt dem och idag sitter dem perfa!

/ johannah eriksson.

jag blev så trött på mig själv
jag blev så destruktiv
och du fick inte följa med
jag har en situation
med ett annat liv
och du har ingen del i det
ur "En stannfågel ger sig av" - Lars Winnerbäck

Precis så känns det. Att jag har en situation och ett liv där inte du får vara del av det. Det är så ödsligt tomt och kallt på något vis. Det borde finnas ork nog för att ha dig här varje dag, det gör ont att säga att vi inte orkar, men sanningen gör ont. Jag finner inga ord för mina känslor, stycket ur "en stannfågel ger sig av" av Lars Winnerbäck får förklara resten. Men kom ihåg, min lilla älskade storebror

jag skulle kunna ta en kula för dig.

Jag saknar dig, även fast du inte ens varit borta en dag, så saknar jag dig med varje milimeter av mitt hjärta.

/ johannah eriksson.

Jag är så djupt nere i Lars Winnerbäcks texter och musik nu, man kan väl säga att jag befinner mig i Winnerbäck-dalen.   Är jag den enda som befinner mig där?

jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt
jag är så trött på alla mail och koder
jag vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder
jag får en doft av sommarens sista dagar
när vinden blåser in från England

som du sa, det verkar svårt att bli riktigt nöjd
det är så lätt att fantisera
mina tankar och minnen står mig upp i halsen
men mycket vill ha mera
jag har kvar av sommaren om du behagar
om du behagar komma hem från England

jag har väl knappast lärt mig
nåt sen sist, inte jag
men jag tänker och tänker och vet att du sa

jag hugger i sten
men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
några armar och ben
jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur

inatt kom isen över sjön
och snön föll försiktigt över skandinavien
nordsjön är väl stilla och kall så här års
innan våren sätter av igen
det är nånting stilla mellan dig och våren
det är nåt kallt mellan mig och England

i morgon sveper en dimma in som en julrusch över staden
det myllrar av stressade människor i stan
men det är tomt på strandpromenaden
jag tänkte att du kunde stå där i solen
berätta ingenting om England

jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist inte jag
dina ord ligger och gnager här dag efter dag

jag hugger i sten
men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
några armar och ben
jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur

jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt
och låter vinden komma in ifrån väster
som en virvlande vår, som en dansande storm,
som en galen orkester
jag dricker ur mitt glas och alla dörrar är öppna
det är dimma över mig och över England

och du sa

jag hugger i sten
men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
några armar och ben
jag jobbar mig inåt tills jag ser en figur

/ johannah eriksson.

Jag blir bara mer och mer gråtfärdig ju mer jag stirrar mig blind på min katastrofalt stökiga säng. Jag är så övertrött så det finns inte ord att beskriva hur trött jag är och min säng är så långt ifrån "bedtime-redo" som det bara går. Det skulle uppskattas väldigt mycket om någon rar själ ville komma och ta sig an min "tredje-världs-kriget-säng" och ordna upp den så jag kan gå och lägga mig. Jag skulle nog behöva en midget housekeeper (eller snarare roomkeeper..) Men det hjälper ju egentligen inte ett skit att jag sitter här och gnäller över en självförvållad stökig säng, det händer ju ändå ingenting med den. Nu får jag ta saken i egna händer och föra över all skit till golvet där det hör hemma.

/ johannah eriksson.

Som sagt så lyckades min kusin, Jessica, lura iväg mig på en fest med henne och några av hennes kompisar. Först härjade vi runt i Jessicas lägenhet och försökte komma igång med fest tempot och sedan tog vi bussen och åkte vidare till Pettersberg på en hyffsat trevlig altanfest. Kvällen bjöd på ölspelet, dans, michael jackson-moves, pokémon-snack och en hel del regn. När klockan började bli flera liter så var det dags för oss att pallra oss hemåt, men eftersom vi missade sista bussen så fick vi beställa taxi. Första gången Jessica ringde lät det såhär:

Jessica: Hej, jag vill beställa en taxi till drottninggatan.

Taxi: Öh.. vart drottninggatan ligga?

J: Men.. på Pettersberg?

T: Va?

J: Men Pettersberg vet du väl vart det ligger?!

T: Vänta, vänta, jag ringer upp dig! Jag fattar inget, jag ringer upp! Vänta

*klick*

En taxichaufför som inte vet vart Pettersberg ligger?! KOM IGEN!! Efter att vi hade försökt fått tag på något annat nummer utan framgång tänkte vi testa en gång till, och då lät det såhär:

Jessica: Ja, hej, jag skulle vilja ha en taxi till drottninggatan

Taxi: Vart är det?

J: På Pettersberg, precis där bussen st..

T: Vi har inte tid!

J: Va?

T: JA, VI HAR INTE TID! VI HAR INTE TID!!

J: .. okej?

*klick*

WTF??!!   Jag höll seriöst på att bli helt jävla snetänd på den där jävla hajfenan som inte ens hittar till sitt egna rövhål! Vill ni ha en taxi som kan det här med service och vet vart fan de olika stadsdelarna i Västerås heter och ligger, ring 021 - 18 50 00 Taxi Västerås. Där har ni grejer!

Jag kan avrunda det här inlägget med att vi hittade en padda när vi gick genom Djäkneberget och den skulle självklart stadsbarnen stampa ihjäl, rest in peace paddan!   

/ johannah eriksson.

Jag är trött, har ont i kroppen och är bara så allmänt eländig som man bara kan bli, men jag flyr mitt varma och trygga rum och åker till Rönnby snart. Nu har Jessica lyckats få mig med på en fest i Hallsta, någon måste ju hålla koll på lillkusinen.

Vad ska ni göra idag/ikväll?   

/ johannah eriksson.

Hör och häpna gott folk, jag släpade mig själv ut på en lång och rask promenad ut bland åkrar och hagar. Inte räckte det heller med en rask promenad bara, nehej, jag joggade också, hela vägen ut till byn Lospånga. Inte illa pinkat måste jag säga. Sedan stannade jag under järnvägsbron på vägen hem och strechade och sedan gick jag raskt hem igen. Hurtigt av mig! Nu har jag druckit en kopp grönt the och ätit ett äpple och är redo för sängen, imorgon ska jag kasta mig ut igen och den här gången får det bli en runda i skogen. Go, go, go Johannah!

/ johannah eriksson.

You touch these tired eyes of mine
And map my face out line by line
And somehow growing old feels fine
I listen close for I'm not smart
You wrap your thoughts in works of art
And they're hanging on the walls of my heart

I may not have the softest touch
I may not say the words as such
And though I may not look like much
I'm yours
And though my edges may be rough
And never feel I'm quite enough
It may not seem like very much
But I'm yours

You healed these scars over time
Embraced my soul
You loved my mind
You're the only angel in my life
The day news came my best friend died
My knees went weak and you saw me cry
Say I'm still the soldier in your eyes

I may not have the softest touch
I may not say the words as such
And though I may not look like much
I'm yours
And though my edges may be rough
And never feel I'm quite enough
It may not seem like very much
But I'm yours

I may not have the softest touch
I may not say the words as such
I know I don't fit in that much
But I'm yours

/ johannah eriksson.