Ohoj trogna bloggläsare (om det nu finns några sådanna på min enkla blogg)! Jag är bara ute och flänger med min silvriga fara, å är jag inte ute och flänger så är min kärlek här och då ägnar jag all min tid till honom ♥ 

Men i alla fall, i torsdags så tog jag silvriga faran efter jobbet och åkte raka vägen till Örebro och till my love. På fredagen tog vi oss i kragen och åkte till Mariebergs köpcentrum, där hittade Morgan ett par skitsnygga jeans (jag menar han var S K I T S N Y G G i dem alltså, blev lite kär på nytt där han stod i provhytten och velade) och jag hittade en snygg ring med en uggla på, hiho. Efter det åkte vi till IKEA och Willys och kammade hem några vuxenpoäng. På lördagen tog vi en skön sovmorgon och sedan åkte vi till Zinkgruvan och fikade och åt middag med familjen Pettersson, efter det åkte vi hem till Örebor och drack vin och öl och kollade på "Dyngkåt och hur helig som helst". På söndagen tog vi lugnt, körde på onlinepizza till lunch och varma mackor till middag framför Sommarspelen. Skönare helg kan man inte ha haft tycker ja! 

Tack min bästa och snygga älskling! ♥

Nehe, nu ska jag nog sussa. Imorgon vankas jobb och sedan tar jag silvriga faran till Örebro igen. Å på onsdag så tar jag och älskling bilen till Karlstad för lite god mat och bastubad. Tjarrå! 

/ johannah eriksson.

Hej.. ok.. kollade lite snabbt in på facebook så här på kvällskvisten och såg att en av mina vänner lagt upp ett klipp som jag genast klickade på i förhoppning om att det skulle vara något roligt, men icke! Här sitter jag och tårarna bara väller fram och mitt hjärta har genast blivit 60 gånger tyngre. Jag har egentligen inte så mycket som jag kan relatera till det här videoklippet, den enda jag kan relatera är min gammelmorfar som dog för ungefär 10 år sen i cancer. Jag vet att det är ok att känna (precis som dem säger i filmen) men förfan.. 10 år har gått och det gör precis lika ont, man tycker ju att det någon gång borde hjärtat släppa det. 

Jag önskar du kunde se mig nu, hur långt jag har kommit och hur mycket jag har framför mig. Jag önskar du kunde ha varit här när allt bara blev fel, önskar du kunde ha varit här och hjälpt mig vända tillbaka innan det var försent.. Jag önskar du kunde vara här nu och träffa min underbara pojkvän och mina fantastiska vänner, jag önskar du kunde vara här nu så jag fick krama dig, om så bara för en sista gång, för jag har glömt hur det kändes när jag krama dig för sista gången, det var så länge sen.. det blir så suddigt alltihopa, jag har bara ett minne av dig från när du satt i din sjukhussäng med sjukhuskläder på dig, jag minns hur lycklig du var för att du hade orkat vara uppe och för att du hade orkat raka dig, sen tar minnena slut.. 

Jag är egentligen inte så deppig som jag låter, det är bara det att när jag blir sentimental så skenar tankarna i väg till dem som jag saknar mest och som har betytt mest för mig. Men som sagt, det är ju ok att känna, så känn efter gott folk, känn efter för fan! För visst fan är det skönt att få släppa ut allt det tunga inom sig.

/ johannah eriksson.