Här sitter en ensam sjukling som har lyckats tagit sig ur sängen efter många om och men och flyttat bakdelen till soffan istället. Min kära karl är i Göteborg på partikonferens tills på söndag, så jag får tycka synd om mig själv här hemma i lyan. Jag säger det bara - det är tur att man kan vända TV:n mot sängen här hemma, för annars hade jag tyckt ännu mer synd om mig. Ännu mer tur är väl att grannarna har varit snälla och varit tysta denna fredag (peppar peppar).

Nu ska jag gå och vrida TV:n och bosätta mig i sängen tills min karl kommer hem och tycker synd om mig! Tjingeling!

/ johannah eriksson.

Morgan är på fotboll i Stockholm och jag sitter här hemma själv och börjar inse hur paranoid jag blir varje gång jag är själv, speciellt på kvällen! Nyss när jag stod i duschen så tyckte jag att det lät precis som att någon försökte klättra in genom fönstret (som för övrigt var stängt, liiite svårt då) så jag stod helt blickstilla och kikade bakom duschdraperiet försiktigt. Eftersom det inte är en så stor lägenhet vi bor i så skulle det nog märkas ganska snabbt om någon verkligen var här inne. Så här blir det jämt när jag är själv och det är mörkt! Är det likadant för någon annan? Eller är jag en på miljonen?

För övrigt så börjar min jobbhelg imorgon, tufft! Men får glädja mig med att nästa vecka är riktigt skönt - jobbar tisdag och torsdag endast!

By the way, det här är nog det mest onödiga inlägget - ever!

Tjingeling!

/ johannah eriksson.