Nu sitter jag och är så där supertöntig och gråter floder till den här låten som är här nedan.    Jag är så superkänslig och sårbar och ändå sätter jag mig själv i den här sitsen, damn it! Jag vet inte när jag senast grät så här mycket, det måste ha varit när jag såg musikvideon till Nickelbacks Someday eller Far away.

He said, “Son,
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you’ll even get paid.”
I said, “That sounds pretty good.”

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

The shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what the see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it’s a flag that I love
It’s the only flag I trust

He said, “Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?”

Någon mer där ute som också blir så känslomässig som jag blir?

/ johannah eriksson.

Nu var det ju ett tag sen sist, jag har mina skäl till det men det kommer bli bättre. I fredags stack mamma och pappa på en kryssning och lämnade mig alldeles ensam här hemma i den stora villan.. Jag hade några "nära-döden-upplevelser" innan jag slockande av utmattning klockan 21.00 i soffan (sicken mes jag är) På lördagen vaknade jag redan 07.50 och kunde inte somna om, så jag gick och förberedde för en lugn hemmakväll framför tven med Ben & Jerrys och annat gott. Mitt i allt ringer pappa och säger att de sitter på bussen från båten och undrade om jag ville komma ner på stan och äta på Ruffino med dem och deras vänner. Man tackar inte nej till en tre rätters på Ruffino, så jag slängde mig in i duschen och fixade mig det snabbaste jag kunde, så här blev resultatet:

Facelook, halsband studentpresent, örhängen från ett klädparty

Outfit, tröja H&M, jeansleggins New Yorker, klackskor skopunkten

Innan Ruffino intog vi Skybar för några drinkar/öl och massa prat om allt och ingenting. När klockan närmade sig 19.30 gick vi över till Ruffino för att få i oss en bit mat. Jag tog en black and white som smakade helt fantastiskt! Till efterätt beställde vi in friterad camembert med vaniljglass och hjortronsylt. Efter maten var det ju bara att packa ihop och åka hem igen, vi kom hem lite efter klockan 22.00 och var helt tvärdöda.

Men jag kan väl sammanfatta lördagen som en otroligt bra dag med god mat och god dricka och ett gott sällskap.

Nu ska jag ta mig i kragen och läsa lite innan det blir kvällsmat. Wish me some luck!

/ johannah eriksson.