Nu har det börjat damma lite här i bloggen, ledsen för det. I onsdags fyllde jag ju 19 bast och jag vill bara tacka för alla grattis kommentarer på fb och för alla som firade mig, tack   Av mamma och pappa fick jag en iPod touch 32G och två böcker av mina favoritförfattare - Jo Nesbø och 'Lars Kepler' (Lars Kepler är bara ett författarpseudonym, de riktiga författarna heter Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril) Förutom det fick jag pengar, presentkort och ett x antal förfärligt fina blommor. Blomman som jag fick från farmor är nästan lika lång som mig, men ack så vacker.

Igår var jag och pappa ner till Optiker Rynger och testade våran ögon. Det slutade med att jag kom ut med två glasögonbågar som jag ska prova hemma över helgen och se vilken som ser bäst ut. Så i början av oktober kommer jag vara en glasögonorm jag med.   

Jag har inget mer att uppdatera om, förutom att vi ska grilla för sista gången i år ikväll, mums!

/ johannah eriksson.

.. är den värdelösa åldern här för min del. Om cirkus 2 ½ timme för att vara lite mer exakt. Det känns så värdelöst att ens fira det, en ålder som inte innebär annat än att man är ett år närmare pensionen. 19 ligger mitt i mellan "krogen-åldern" och "system-åldern". Fast man ska väl vara glad att det finns dem som firar en fast man fyller ojämnt och "värdelöst"   

Förlåt för att det var en spegelbild och att jag står som om jag hade ryggskott eller dylikt, jag var ensam hemma och började dansa lite när Rasmus Seebach kom i högtalarna.

Angående det här valet och Sverigedemokraterna.. Jag är lite chockad över att majoriteten av rösterna på SD i Västerås kom från Dingtuna (och södra Råby) Det är väl ändå den här stadsdelen som det är minst invandrare i, eller? Men det är inget att slösa någon energi på nu när valet är över, det är bara att gilla läget i 4 år, rätt som det är så är det Valet 2014.

/ johannah eriksson.

Har jag sagt hur mycket jag ogillar arbetsförmedlingen?! Om inte, så gör jag vet nu! Jag håller på att slita av mig håret så fort jag måste ha någonting med dem att göra. Visst dem har fixat en underbar jobbcoach åt mig som hjälper mig med allt, men det är fan det enda dem har gjort. Nu tvingar dem mig att gå på det där förbannade "YOU" mötet, fast jag har viktigare saker just nu att göra. Jag tycker att "den viktiga saken" är viktigare än det där förbannade mötet nu, men för dem räcker inte det som giltig anledning. Åh, snälla Gud får jag skjuta alla som jobbar på arbetsförmedlingen?! Snällaaa?!?!!   

/ johannah eriksson.

Jag har varit och röstat för första gången i mitt liv. Det har varit svårt att veta vilka man ska rösta på, men jag tror att jag är rätt så säker på mitt val. Min pappa däremot tyckte att jag gjorde ett dåligt val och fällde en kommentar i vallokalen om att jag var en idiot som röstade som jag gjorde, haha. Man kan ju tro att en familj röstar likadant men i familjen Eriksson i Dingtuna gäller det icke. Vad har ni röstat?

Storebror fick följa med i rullstolen men fick vänta utanför med någon av oss tills vi var klara. Vi gick förbi kyrkan och han började peka på byggnaden och ville gå in där, så vi gick runt till baksidan för att kunna komma in på gården (eftersom det är bara en enda ingång som är utan trappor) När vi kommer fram till dörren på framsidan så ser vi att det inte finns någon ramp och dessutom står det en lapp på dörren att kyrkan är bara öppen under speciella tillfällen och när man ringer och säger att man vill komma in. Ska vi sitta och betala skatt för en kyrka som inte ens har öppet för allmänheten?! Såklart blev min storebror jätteledsen eftersom han verkligen ville gå in i kyrkan. Vilket jävla stolpskott är det som har bestämt det här?! Åh!!

Nog om kyrkor och idioter, i fredags var det fiesta för Ida på hennes 18års dag. Det var en sjujädrans förfest och sen var det tänkt att vi skulle till krogen och fortsätta festen med skumpa och VIP, men jag lyckades hamna med en skitcool tjej på bussen och tappade dem andra. Jag och Eve (som den här skitcoola tjejen heter) begav oss till Vega på fest, men den var ju så totalt lame så vi gick rätt snabbt igen. Då hamnade vi på Bjurhovda på fest med Tua och några kids, men det var rätt lame där också eftersom alla hade däckat när vi kom. Vid 03.00 drog vi båda hem till sig. Men jag hade en superrolig kväll allt som allt!   

/ johannah eriksson.

Jag måste ju ändå vara bra jävla duktig på att hitta det mest sorgliga videoklippen, det borde finnas ett pris för sånt och då skulle jag lätt kamma hem det. I've did it again people! Jag hittade en till i min oändliga samling med "snyft och snor" videos, här nedan kommer den. Den sorgligaste delen kommer i slutet, men man måste kolla på hela för att få den där äkta "snyft och snor" känslan.

Is'nt she adorable?! Hur söt får man bli egentligen, jag får diabetes av att bara titta på henne! Och hur sorgligt låter det inte när hon kramar sin pappa och samtidigt skriker "hi daddy, hi daddy!" Det är precis som om hon vill vara säker på att det inte är en dröm, aw.. fan, nu gråter jag igen. Det här håller inte. Imorgon får det fan bli ett roligt klipp, det börjar damma lite grann i humor-kategorin ser jag.

Tjingeling!

/ johannah eriksson.

Okej, har hittat en ny favoritlåt, "Dear mister president" med Mariette Hansson från Idol 2009 (p!nks låt) She is soo fucking amazing! Jag älskade hennes röst och hennes stil redan när hon tog första tonen på sin audition och nu har jag blivit kär på nytt i hennes röst. Det här är också en låt som jag gråter floder av, (jag vet.. jag är superdupermegaultra mesig..)

Här är en spotify länk till hela låten Dear Mister President som hon sjunger (eftersom youtube bara har från "Idol 2009" är bara halva låten med, Mariette Hansson – Dear Mister President

Dear Mister President lyrics

Dear Mr. President,
Come take a walk with me.
Let's pretend we're just two people and
You're not better than me.
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly.

What do you feel when you see all the homeless on the street?
Who do you pray for at night before you go to sleep?
What do you feel when you look in the mirror?
Are you proud?

How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye
And tell me why?

Dear Mr. President,
Were you a lonely boy?
Are you a lonely boy?
Are you a lonely boy?
How can you say
No child is left behind?
We're not dumb and we're not blind.
They're all sitting in your cells
While you pave the road to hell.

What kind of father would take his own daughter's rights away?
And what kind of father might hate his own daughter if she were gay?
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine.

How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye?

Let me tell you 'bout hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you 'bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you 'bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you 'bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing 'bout hard work
Hard work
Hard work
Oh

How do you sleep at night?
How do you walk with your head held high?
Dear Mr. President,
You'd never take a walk with me.
Would you?

På onsdag ska jag träffa min vackra Miss Linnea och i slutet av den här månaden får jag även träffa min Miss Bella med bullmagen. Hiho, har mycket att se fram emot den här månaden, yey!   

/ johannah eriksson.

Nu sitter jag och är så där supertöntig och gråter floder till den här låten som är här nedan.    Jag är så superkänslig och sårbar och ändå sätter jag mig själv i den här sitsen, damn it! Jag vet inte när jag senast grät så här mycket, det måste ha varit när jag såg musikvideon till Nickelbacks Someday eller Far away.

He said, “Son,
Have you see the world?
Well, what would you say
If I said that you could?
Just carry this gun and you’ll even get paid.”
I said, “That sounds pretty good.”

Black leather boots
Spit-shined so bright
They cut off my hair but it looked alright
We marched and we sang
We all became friends
As we learned how to fight

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

I kicked in the door
I yelled my commands
The children, they cried
But I got my man
We took him away
A bag over his face
From his family and his friends

They took off his clothes
They pissed in his hands
I told them to stop
But then I joined in
We beat him with guns
And batons not just once
But again and again

A hero of war
Yeah that’s what I’ll be
And when I come home
They’ll be damn proud of me
I’ll carry this flag
To the grave if I must
Because it’s flag that I love
And a flag that I trust

She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

The shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what the see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it’s a flag that I love
It’s the only flag I trust

He said, “Son, have you seen the world? Well what would you say, if I said that you could?”

Någon mer där ute som också blir så känslomässig som jag blir?

/ johannah eriksson.

Nu var det ju ett tag sen sist, jag har mina skäl till det men det kommer bli bättre. I fredags stack mamma och pappa på en kryssning och lämnade mig alldeles ensam här hemma i den stora villan.. Jag hade några "nära-döden-upplevelser" innan jag slockande av utmattning klockan 21.00 i soffan (sicken mes jag är) På lördagen vaknade jag redan 07.50 och kunde inte somna om, så jag gick och förberedde för en lugn hemmakväll framför tven med Ben & Jerrys och annat gott. Mitt i allt ringer pappa och säger att de sitter på bussen från båten och undrade om jag ville komma ner på stan och äta på Ruffino med dem och deras vänner. Man tackar inte nej till en tre rätters på Ruffino, så jag slängde mig in i duschen och fixade mig det snabbaste jag kunde, så här blev resultatet:

Facelook, halsband studentpresent, örhängen från ett klädparty

Outfit, tröja H&M, jeansleggins New Yorker, klackskor skopunkten

Innan Ruffino intog vi Skybar för några drinkar/öl och massa prat om allt och ingenting. När klockan närmade sig 19.30 gick vi över till Ruffino för att få i oss en bit mat. Jag tog en black and white som smakade helt fantastiskt! Till efterätt beställde vi in friterad camembert med vaniljglass och hjortronsylt. Efter maten var det ju bara att packa ihop och åka hem igen, vi kom hem lite efter klockan 22.00 och var helt tvärdöda.

Men jag kan väl sammanfatta lördagen som en otroligt bra dag med god mat och god dricka och ett gott sällskap.

Nu ska jag ta mig i kragen och läsa lite innan det blir kvällsmat. Wish me some luck!

/ johannah eriksson.