Nej nu brakar snart helvetet lös här hemma för jag blir så jävla förbannad på det här skitsamhället vi lever i! Har tidigare uppmärksammat här i bloggen 38-åriga Tobias med downs syndrom, autism och tvångsbeteende och att försäkringskassan tänkt dra in hans personliga assistans helt och hållet bara för att hans hjälpbehov inte är av "privat karaktär". Tobias bor sedan 9 år tillbaka i en lägenhet vägg i vägg med Tobiasgården i Kareby utanför Kungälv och har haft 17 timmar och en kvarts rätt till hjälp varje dag. Nu vill försäkringskassan gå från 17 timmar till noll timmar per dag! Tobias som är på en tvåårings mentala nivå ska alltså med sitt tvångsbeteende klara sig HELT själv, utan någon som helst hjälp.

Hans godeman har tidigare berättat att bara en sån grej som att raka sig kan ta hela dagen, bara för att ingen manar på honom och bara en sån grej som att bre en macka kan bli en flera timmars lång process bara på grund av det här tvångsbeteendet. Tobias behöver alltså hjälp med att någon visar honom och säger till honom hur han ska göra och när det är klart för att han ska kunna släppa det/sluta.

Men detta anser inte försäkringskassan är hjälpbehov av "privat karaktär", detta kan dessa äckliga människor komma fram till efter att ha suttit och tittat på Tobias i 2,5 timmar medans han ritade. Dem såg aldrig vilka hjälpbehov han behövde i samband med duschning, toalettbesök, hygien osv. Att Tobias saknar språk och bara kan yttra enstaka ord har ingen betydelse heller för dem.

Det är oklart fortfarande om Tobias kommer få bo kvar på gruppboendet eller inte, det får framtiden utvisa.

Som jag skrev i det tidigare inlägget så har "lilla landet lagom" blivit "lilla landet groteskt". Jag finner inga ord hur ledsen och arg jag blir när jag läser sånt här. Här kommer Försäkringskassan och raserar ett liv med meningsfullhet och livskvalité bara för att hjälpbehoven inte är av "privat karaktär".

Tänker vi ta det här? Tänker vi acceptera att Sverige gör såhär med våra medmänniskor, men dem behövande, med dem svagare? Ska man bara för att man är svagare än andra bli utslängd på gatan och dö?

Jag kan koppla den här situationen så himla mycket till mig själv, då min bror är autistisk och utvecklingsstörd och själv bor på ett gruppboende med hjälp 24/7, istället för att skriva ett liknande inlägg så jag citerar mig själv från det gamla inlägget:

" Min bror kan inte ens öppnat ett mjölkpaket själv, han kan hälla upp mjölk i ett glas men att öppna mjölkpaketet går inte. Så skulle dem ta bort hans rätt till hjälp så skulle min bror antagligen svälta ihjäl, leva under vedervärdiga förhållanden, leva ohygieniskt och inte helt omöjligt, dö. Eftersom han inte då skulle ha någon som kom och medicinera honom eller fanns där när han får sina epileptiska anfall."

Tänker ni acceptera det här? Är det de här våra sjuka ska behöva stå ut med? Strida för sin egen rätt till hjälp?

Over and out!

/ johannah eriksson.

En tant på avdelningen är jätteorolig och springer omkring, så jag haffar henne och sätter henne i soffan bredvid mig. Lite längre bort i korridoren står ett par kaffebröds-feta gubbar och fixar en sprinkler som är trasig. Plötsligt kommer en av dem fram till mig och säger:"bra! Låt henne sitta en stund för hon går ju så mycket." Ööh?! No shit sherlock?! Kanske var därför jag satte henne ner? Ofta man säger så till någon som jobbar dag ut och dag in med dem dementa? Nä, avgå sprinklergubbar, avgå!

/Johannah Eriksson

Wow, nu var det länge sedan jag skrev.. IGEN! Att jag aldrig lär mig!

Idag, den 16/7 är det precis ett år sedan det blev vi. Idag, för precis ett år sedan så satt vi på golvet under ett par filtar i Morgans lägenhet, i studentkorridoren på Tybble och drack vin och skrattade. Jag har aldrig känt mig så levande som jag har gjort det här året, under det här året så har vi gått i medvind och motvind men vi har bara blivit starkare, vi har flyttat ihop och vi har varit utomlands. Det känns så klyschigt att säga "och fler år ska det bli", det är lite lågstadie-nivå på det, men jag kan inte tänka mig att dela alla mina dagar med någon annan än dig, Morgan. ♥

"Få förstår vad kärlek egentligen är

få förstår att det är den är enkel

men alla kan se att jag älskar dig

Vägen må vara krokig och svår

den må vara smal och brant

men med dig är den lätt att gå

När vägen blir mörk och svår att se

släpp inte taget, håll mig hårt för

utan dig blir allt så svårt

När kylan kommer från öst

och det börjar bli höst vill

jag ha dig nära, så nära

Oavsett väder och vind

oavsett väg är jag din"

Din första kärleksförklaring som du skrev till mig ♥ Jag älskar dig, till det sista havet min älskling och oavsett väg, så är jag din!

/ johannah

Här sitter en ensam sjukling som har lyckats tagit sig ur sängen efter många om och men och flyttat bakdelen till soffan istället. Min kära karl är i Göteborg på partikonferens tills på söndag, så jag får tycka synd om mig själv här hemma i lyan. Jag säger det bara - det är tur att man kan vända TV:n mot sängen här hemma, för annars hade jag tyckt ännu mer synd om mig. Ännu mer tur är väl att grannarna har varit snälla och varit tysta denna fredag (peppar peppar).

Nu ska jag gå och vrida TV:n och bosätta mig i sängen tills min karl kommer hem och tycker synd om mig! Tjingeling!

/ johannah eriksson.

Morgan är på fotboll i Stockholm och jag sitter här hemma själv och börjar inse hur paranoid jag blir varje gång jag är själv, speciellt på kvällen! Nyss när jag stod i duschen så tyckte jag att det lät precis som att någon försökte klättra in genom fönstret (som för övrigt var stängt, liiite svårt då) så jag stod helt blickstilla och kikade bakom duschdraperiet försiktigt. Eftersom det inte är en så stor lägenhet vi bor i så skulle det nog märkas ganska snabbt om någon verkligen var här inne. Så här blir det jämt när jag är själv och det är mörkt! Är det likadant för någon annan? Eller är jag en på miljonen?

För övrigt så börjar min jobbhelg imorgon, tufft! Men får glädja mig med att nästa vecka är riktigt skönt - jobbar tisdag och torsdag endast!

By the way, det här är nog det mest onödiga inlägget - ever!

Tjingeling!

/ johannah eriksson.

I onsdagens VLT kunde man läsa om ett möte mellan politiker och berörda angående daglig verksamhet för funktionshindrade. På detta möte beslutades det att man skulle göra en nedskärning på 6,9 miljoner kronor, vilket kommer resultera i att vi kommer gå tillbaka till instutitionsliknande verksamheter. Det här är faktiskt den första och enda gången som jag kan hålla med Alliansen - vi måste få mera pengar från kommunstyrelsen till den här nämnden!

De rödgröna menar på att budgeten såg ut såhär för 1 år sen och att vi klarade oss på det och ska därför kunna klara oss på det nu. Ser dem inte att behoven växer ju mer som dessa människor växer? Ser dem inte att behoven inte minskar, utan snarare tvärtom? Vad är det för blinda byfånar som sitter i det rödgröna blocket? Det är ju deras egna fel att deras budget håller på att "spräckas"! Den 1:a januari 2011  införde man en ny variant av "Ersättningsmodellen" och som gjorde då att 400 deltagare bedömdes och placerades i olika vårdnivåer, senare under året gjorde man nya bedömningar och många av deltagarna flyttades upp i vårdnivå. Det var då man såg att pengarna började tryta och därefter kom förslaget om nedskärningarna.

Ska vi leva i ett samhälle där vi sopar de svagare under mattan? Där vi inte kan ge dem ett värdigt liv, trots att alla ska ha rätt till det? Ska vi anhöriga behöva tvinga våra kära in på instutition där de inte blir sedda och där dem inte får leva de liv som dem verkligen förtjänar?

Är det det här vi vill? Tänker vi gå med på det här?

/ johannah eriksson.

Jag finner inte ens ord för hur den här jävla handläggaren på Försäkringskassan har utrett 38-åriga Tobias, det är så jävla avskyvärt! Hur fan kan handläggaren efter ynka 2 timmar säga att Tobias inte behöver någon personlig assistans längre? Att han inte längre ska få bo på Tobiasgården, där han har bott de senaste 9 åren och där han har ett strukturerat och funktionellt liv? Ett värdefullt liv, ett meningsfullt liv? Bara för att man har Down syndrome, autism, utvecklingsstörning och tvångsbeteende så ska man inte kunna få ett meningsfullt liv längre i Sverige?

Försäkringskassans motivering lyder: endast ”behov av praktiska hjälpinsatser av mycket privat karaktär” kan ­räknas till de grund­läggande behoven. Och att: ”behov av muntliga ­instruktioner och påputtning i de olika moment­en bedöms ­inte vara av så privat karaktär att tid kan betraktas som ett grundläggande behov”.

Tobias godeman Janet Granhage berättar att under de 2 timmar som handläggaren var hos Tobias så satt han och ritade vid köksbordet, alltså har dem inte sett när Tobias sköter sin hygien eller gör vardagliga sysslor som i Tobias fall är väldigt svårt utan uppmuntring och hjälp då han lätt "fastnar" på samma ställe och kan, till exempel stå och raka sig på samma ställe flera timmar eller bre en smörgås en hel förmiddag.

Försäkringskassan slutar inte att skämma ut sig, utan fortsätter med att jämföra Tobias fall med en deltidsarbetande strokepatient som nekats personlig assistans.

Tobias mamma och pappa är båda två döda men han har syskon som han ibland åker och hälsar på.

Det här är så hemskt, så jävla fruktansvärt! Jag kan sätta mig in i situationen så pass mycket att hjärtat går i kras. Om någon handläggare skulle komma och bedöma att min bror inte längre behöver någon hjälp längre och att han inte längre skulle få bo kvar där han bor nu så skulle jag dö - tusen gånger om! Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen:"det är lite som 11 september fast inom mig". Min bror kan inte ens öppnat ett mjölkpaket själv, han kan hälla upp mjölk i ett glas men att öppna mjölkpaketet går inte. Så skulle dem ta bort hans rätt till hjälp så skulle min bror antagligen svälta ihjäl, leva under vedervärdiga förhållanden, leva ohygieniskt och inte helt omöjligt, dö. Eftersom han inte då skulle ha någon som kom och medicinera honom eller fanns där när han får sina epileptiska anfall.

Det gör så ont i hjärtat att läsa sånt här och man vill göra så mycket mer, fast jag vet inte hur eller vad. Än så länge så får jag nöja mig med att upplysa er om hur lilla landet lagomt har blivit lilla landet groteskt.

/ johannah eriksson.